Historia

Det gamla fängelsets arkitektur utgår från 17- och 1800-talens fästnings- och militärarkitektur. Förebilder var troligen den tidens fängelser som inte sällan var äldre fästningsbyggnader och uttjänta garnisonsbyggnader. Välkänt är ordet ”fästning” som äldre synonym for fängelse. Västeråsfängelset bar genom sin arkitektur tydliga spår av detta ursprung.

Efter en långdragen period av utredningar om lokalisering och lösning av frågan om nytt länsfängelse i Västmanland och Västerås, antogs 1853 ett förslag till nytt cellfängelse i Västerås, utarbetat 1848 av den då nya myndigheten Kungliga Fångvårdsstyrelsen. Arkitekt var majoren vid fortifikationskåren Carl Fredrik Hjelm, från 1848 förordnad vid Kgl. Fångvårdsstyrelsen.

Tomten var mycket vackert belägen invid dåvarande Västeråsfjärdens strand, strax intill den dåvarande telegraflinjen. När järnvägen byggdes 1878 avskildes fängelsetomten från sin strandkontakt. Senare fyllningar och utfyllnader under tiden 1900 till 1950 har flyttat ut strandlinjen mot fjärden till dess nuvarande läge.

Byggandet av länsfängelset, som påbörjades 1854, gjorde också intrång i Västerås slotts trädgård. Avkastningen från trädgården var av hävd en del av landshövdingens årsarvode, som nu genom bygget gick förlorad för denne. Ersättningen beräknades till värdet av ca 10 kg smör, att utbetalas årsvis som lönetillägg.

dystertTaken är belagda med svart plåt. Byggnadens intryck var som ny sannolikt ganska dystert och respektinjagande med sina många små cellgluggar i huvudkroppens fasader. Ursprungligen fanns endast huvudbyggnaden med två mindre uthus. Några höga murar utöver de i vinklarna mellan norra byggnadskroppen och huvudkroppen och i en rundel mot öster behövdes inte. Fångarna avsågs i princip inte lämna sina celler förrän strafftiden var avtjänad utom för korta besök i några tårtbitformade rastgårdar. I kommentarerna till den nya anläggningen beskrivs den som ett fängelse för korttidsdömda.

Dåtiden uppfattade säkert detta fängelse som humant och relativt milt som straffanläggning. De svåraste brottslingarna sattes troligen inte här utan i livstids straffarbete, främst med stenhuggning, på mer straffvärda anläggningar. Med detta avsågs mindre trevliga dito, t ex i ouppvärmda, fuktdrypande celler med jordgolv på gamla fästningar.

Västeråsfängelset ar faktiskt en lokal milsten i den nya tid av bildning och socialt intresse som mitten av 1800-talet är. Interiören var då huset var nytt mycket modern och är givetvis på sitt område ett uttryck för den tidens nyaste tankar om rationalitet, humanitet och effektivitet. Det fanns ett öppet galleri i tre våningar med gjutjärnstrappor mellan som medgav bemanning med liten vaktstyrka som likväl hade god uppsikt over fångarna. Fängelset hade 66 ljusa celler och 5 mörka. Fängelsedirektören hade både sitt kansli, sin vaktstyrka och sin bostad i norra huvudkroppen.

Det finns en del dokumentation från fängelsetiden, bl a dessa ”Ordningsregler för cellfångar” från 1912. I huvudbyggnadens entré finns bl a de vackra ritningarna från fängelsets byggnation anslagna.

1986 gjorde Riksantikvarieämbetet (Nils Ahlberg) en inventering av alla äldre fängelser i Sverige. Den delen som handlar om Västerås finns här: Fängelser i Sverige (Riksantikvarieämbetet)